Vem ska man tro på?

…Eller rättare sagt, vem litar du på?

–Förtroende fungerar inte som krockkudde om företag klantar sig. Tvärt om. Det ger högre förväntningar. Så sa Magnus Söderlund, professor vid Handelshögskolan när Edelman Stockholm idag presenterade de svenska siffrorna i undersökningen Trust Barometer 2012, snyggt inramat med flera intressanta talare som gav sin egen analys.

Mot bakgrund av Söderlunds konstaterande kanske den nervöse drar slutsatsen att det gäller att hålla nere förväntningar för att senare kunna överträffa dem. Det är dock att förenkla diskussionen rejält.

#Trust2012SE

Det visar sig att vi i Sverige gillar företag som lyssnar på sina kunder, behandlar anställda väl, sätter kunden framför vinsten, hanterar kriser väl och agerar etiskt. Dessa så kallade mjuka värden rankar högre än hårda värden som exempelvis produktinnovation. Kan det vara så att det mjuka är det nya hårda? Det är rimligt (och upplyftande) att se ”mänskliga” faktorer som alltmer affärskritiska i en transparentare värld.

Vi litar i större utsträckning än tidigare på företags egen kommunikation som exempelvis pressmeddelanden och mail. Vi litar också på andra människor som liknar oss själva. Samtidigt ökar förtroendet för traditionell media medan förtroendet för sociala medier minskar.

Detta är motsägelsefullt: poängen med sociala medier, som alltså minskar i förtroende, är att vi där möter våra gelikar, människor som oss själva, en parameter som alltså ökar. En rimlig förklaring kan vara att vi, mediebolag för mediebolag, känner mer förtroende exempelvis för public service än för Facebook och Mark Zuckerberg. Detta är fullt rimligt samtidigt som vi i sociala nätverk stärker banden emellan oss, människa till människa.

Just detta var en av de mest intressanta iakttagelserna under morgonens presentation på Nationalmuseum. Magnus Söderlund reflekterade över att om förtroende människor emellan stärks i ett samhälle, så stärks även förtroende för andra aktörer, exempelvis varumärken. 

Min slutsats blir därmed inte helt ny, snarare stärks tesen; varumärken som klarar att sammanföra människor med liknande värderingar och intressen stärker även sin egen relation till samma människor och deras vänner.

Marknadsföring 2012 är därmed inte en fråga om analogt eller digitalt. Inte heller om traditionellt eller socialt. Den verkliga utmaningen är att marknadsföra i en digital tidsålder. För handen på hjärtat, vilket media idag är inte socialt?

Previous post:

Next post: