En av de mer spännande filosofiska frågorna är den om fri vilja. Den verkar åtminstone vara något av en vattendelare. Finns det anledning att tro att vi människor har kontroll över våra beslut och är vi författare av våra egna tankar? Det verkar inte så.
Vi upplever kontroll över våra val men vad är det som gör att vi står inför just dessa val, och vad påverkar oss i de val vi faktiskt medvetet upplever att vi gör? Vi är alla ofrånkomligen offer för hur världen är – vi kan inte kontrollera våra gener, signalsubstanser i hjärnan eller andra medfödda förutsättningar. Vi har heller ingen makt över externa omständigheter som t ex var vi föddes, i vilken kultur, av vilka föräldrar osv.
Både modern vetenskap och logiskt resonerande verkar slå hål på idén om en fri vilja. Tankar och viljor dyker upp som om de kom från ingenstans, hur de dyker upp i medvetandet verkar ingen ha svar på men det verkar helt klart vara så att vi inte själva kan bestämma vilka tankar och viljor vi har.
Om vi själva ska kunna bestämma över våra egna tankar krävs att vi kan tänka på vad vi ska tänka på. Då måste vi alltså kunna tänka på vad vi ska tänka på innan vi tänkte på det. Något sådant är tveklöst utom vår förmåga.
Vi verkar alltså leva i en illusion om att vi har fri vilja. Vi upplever fri vilja även om vi inte har den. En sådan insikt öppnar för förändrat etiskt tänkande. Inte minst för oss som systematiskt arbetar med att förändra människors beteende i och uppfattningar om världen, det får blir en egen artikel en annan gång.
Få människor lägger fram resonemang med sådan tydlighet som Sam Harris. Här talar han om illusionen fri vilja. Han har även skrivit en kortare bok i ämnet.
