Är jämställdhet i näringslivet bra i sig eller ska tillväxtresultat bevisa tesen att mer jämställdhet är bra? Ska man tro Sveriges Marknadsförbund gäller det senare, vilket är att skjuta en vettig diskussion om jämställdhet i sank. Faktum är att ett sådant synsätt snarare riskerar att skada ett modernt jämställdhetstänkande.
När Millward Brown häromdagen presenterade årets lista över världens högst värderade varumärken blev nog få förvånade över Apples förstaplacering. Mer oroväckande är att blodtörstiga Marlboro tar sjunde plats vilket tydligt visar att mordisk intention inte bara är accepterat inom näringslivet utan även värderas högt.
Efter att listan presenterats och en snabb reflektion sagt oss att tekniken spelar allt större roll i våra liv (tjena Sherlock!) kommer så ett på ytan väldigt positivt konstaterande:
Studien ger också belägg för tesen att fler kvinnor i ledande position ger framgång. 77% av de varumärken som återfinns på listan har kvinnliga styrelsemedlemmar och det genomsnittliga värdet på dessa varumärken är det dubbla jämfört med de utan kvinnor i styrelserummen. Dessutom har varumärken med kvinnliga styrelsemedlemmar betydligt större tillväxt.
Det tyckte jag lät väldigt bra… tills jag inte tyckte det längre. Låt oss försöka förstå vad detta synsätt står för på ett djupare plan.
Är rimligt att tro att den ökade tillväxten beror på att kvinnor återfinns på ledande positioner, eller kan det vara ett sammanträffande? För att svara på den frågan måste vi nog backa bandet ytterligare för att ta reda på om kön överhuvudtaget är relevant i sammanhanget.
Gör tankeexperimentet att läget av någon anledning skulle vara det omvända, att varumärken med kvinnliga styrelsemedlemmar inte visade ”betydligt större tillväxt”, eller nolltillväxt, eller (hemska tanke) förlust. Är det då stöd för tesen att fler kvinnor i ledande positioner ger förlust? Givetvis inte. Det är självklart andra faktorer som påverkar och vilka de är kan vara nog så svårt att avgöra. Praktiskt taget omöjligt skulle jag säga. Eller vågar någon påstå att de har fullständig kunskap om och kontroll över alla de faktorer som avgör hur bra ett bolag eller varumärke mår? Det är en närmast religiös tanke att någon människa eller grupp skulle kunna vara såpass allvetande.
Kvinnlig intuition
Men kan det då finnas något som kvinnor kan tillföra styrelserum som inte män har? Givetvis kan kvinnor ha andra infallsvinklar än män och det verkar inte kontroversiellt att påstå att dessa snarare har kulturella och sociala ursprung snarare än biologiska. Det är självklart bra med fler perspektiv för att skapa förändring. Men dessa perspektiv sitter med största sannolikhet inte i ett biologiskt faktum vid namn vagina. Det skulle i så fall vara en närmast Ranelidsk förklaring.
Vill man gå den vägen måste man hävda att det finns en form av kvinnlig intuition som inte män besitter. Denna idé har länge använts för att bevara en reaktionär kvinnosyn med fokus på hemmets domäner och liten tillgång till ”männens värld”. Kvinnlig intuition är en vidskeplig idé som är lika föråldrad och förödande för jämlikhet som idén om att människor med mörk hud har rytmen i blodet.
Det borde vid det här laget vara tydligt varför kvinnors existensberättigande i en traditionellt manligt dominerad värld inte bör bedömas utifrån ett bolags framgång eller motgång. Det är ett kontraproduktivt sätt att argumentera för jämställdhet.
Jämställdhet i styrelser är bra av samma anledning som jämställdhet är bra i alla andra sammanhang i samhället: könet är irrelevant i fråga om människovärde och förmåga och därmed ska alla personer ha samma förutsättningar, rättigheter och skyldigheter. Punkt.
